Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUN.
Så tycker du, kanske; men så ej brukspatronen.
MÄRTHA.
Ja, visst hoverar han sig värre än kalkonen
I prostgåln, kära fru; men om han ä’ också
En svåra riker karl, ä* han väl folk ändå,
Som andra menskobam och jag vill fråga jag, om
Han inte mot vår son får vara stursk så lagom?
En töcken melangtär som löjtnant Edvard, får
Han ta* mig dalern ej, så länge verlden står!
Jag mins på slätten, jag! oj jemine! den dagen
Går aldrig ur min håg, det gick mig rakt i magen,
När generaln kom fram och skrek på löjtnant Sten!
Jag kunde knapt stå rak, vet frun, på mina ben,
När han tog’en i famn! Ja, had’ int* Anders varit,
Så hade jag väl rakt ner uti diket farit!
Det rar för bössan, som han hade gjort, den der
Som skjuter skott på skott, fast bara ladd den är
En enda gång! — Jaha! gu’ signe generalen!
Jag trodde, mins frun det? att löjtnanten var galen,
När han höll på med den, så rita han och for
Och talte för sig sjelf, trefjeradels år, jag tror! —
Ja, Herre Gud ändå! en liten parvel var han,
Knapt nog så hög som så; men si geväret bar han
Och stampa som en knekt, när han från skoln var fri —
Ja! böjas ska’ i tid det som skall krokigt bli.
Det är då sanning, det!
frun.
Du öfverskattar gossen!
MÄRTHA.
Nej! han är långt för mer än all den andra trossen,
Som både ä’ förnäm och som har pengar med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
