Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad vore lifvet väl med allt sitt bråk, sin täflan,
Om större klokhet ej blef vinsten af vår äflan?
Du skall få höra nu hur . det har gått med mig,
Och tro mig att det är en spegel ock för dig.
När först jag blef student, så ville jag blott sjunga,
Och var poetiskt stämd, jag liksom alla unga,
Jag skref kalendervers och ville in till scen,
Ty som nations-aktör var jag ett fenomen;
Men far min sade stopp och tvang mig att studera
Och det var inte värdt för mig att protestera.
Så dog han knall och fall; min mor ett nådår fick
Och gubbens hela bo till kreditorer gick; —
Då kom allvarets stund, då var det slut med drömmen,
Och mitt förstånd, min nöd mig sade: “följ med
strömmen,
Den för dig nog till slut uti en säker hamn!" —
(Sjelfförnöjdt leende.)
Och nu, nu är jag der, pris ske den högstes namn!
Och har, så vidt jag vet, ej lemnat qvar på vägen,
Der jag har grånat nu i mina mödor trägen,
Samvetets ljufva frid och hederns stränga bud,
Och derför mår jag väl, är nöjd och tackar Gud,
Som styrt så väl för mig, att allt hvad jag behöfver
Det har jag, och kanske ändå en smula öfver!
EDVAHD.
Men om med kärlek ni er vid en flicka fast
Hvars hand man nekat er, för det ni varit prest
Och sagt åt er: “vänd om, slå in på annan bana,
Så blir hon er!“ — Månn’ då ni svurit annan fana?
PROSTEN.
Det tror jag ej, min son; dock sådant säger man
Uti de flesta fall ej åt en andans man;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
