Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt hvad han sträfvat för, för att till brudstol hasta.
Men ingenting, gudnås, nu mera håller streck,
Och karaktär och kraft gått längesen putsweg! —
Jag säger: Gud ske lof, att jag är gammal vorden!
Det fins ej mer en karl värd kärlek här på jorden!
SELMA.
Nej, snälla farmor! nu jag måste åt dig le;
Du går för långt!
majobskan.
Gör jag? Nåväl, du får väl se!
När glöden vika ger för känslor mera svala,
Så far du nog en dag uppoffringen betala;
Men det är rätt åt dig, när du kan taga mot
Det menskooffer som han lägger för din fot!
SELMA.
Är jag då intet värd, och är det qvinnan ensam,
Som offra skall? Bör ej, när känslan är gemensam,
Den offervillighet, som kärleken begär,
Ock delas af den man, som har en qvinna kär?
MAJOBSKAN.
Sofismer, kära barn! En man får aldrig glömma
Sin pligt emot sig sjelf, för känslor än så ömma,
Och qvinnan bör se upp till den som hon har valt,
Ty måste hon se ned så slutas det fatalt.
Ju mera blicken sänks hos oss i verkligheten
På jordens mull, dess mer vi skönja skröpligheten;
Ju mera blicken höjs mot rymden, mot det blå,
Dess mera luft och ljus få bilderna också!
Så är det ock, mitt barn, med mannen, som dess värre
Nog sina brister fått, fast han är jordens herre;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
