Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag pjunka?
BRUKSPATRON.
Ja, förlåt! du liar ju rigtig färg
Och ser så frisk ut, som du kunde spränga berg!
LEONORA.
Det är af feber! Jag är van att misskänd blifva!
BRUKSPATRON.
Kan Selmas lycka doek lifsandarne ej lifva?
LEONORA.
Jo visst — om lycka är att blifva fäst i band
Ocli kedjad all sin tid invid en makes hand,
Som, sedan han fått nog af första tidens lycka,
Skall sluta, också han, med att sin fru förtrycka,
Som hvarje äkta man har gjort sen Adams tid!
BRUKSPATRON (otålig).
Låt Adam och hans fru få hvila ut i frid,
Ty annars kunde jag dig litet smått berätta
Om ormen — —: men vi ha7 nu icke tid till detta.
Här finns en kinkig punkt som måste blifva klar,
När till förlofning nu mitt ja jag gifvit har,
Och det är, hur man skall med länsmansenkan göra,
Som han naturligtvis i qväll skall till oss föra.
LEONORA.
Du menar Edvards mor?
BRUKSPATRON.
Ja visst! Att få fru Sten
Här såsom daglig gäst med i sociotén,
Generar mig, min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
