Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad om ett till och sjönk sedan trött ihop på bänken
liksom en, som vandrat långt och länge.
Besynnerlig såg han ut. På huvudet hade han en
röd sidenmössa. Dessutom sammetströja och
sammetsbyxor, men allt så luggslitet, att det gjorde honom ännu
mera fattig. Största delen av ansiktet doldes av ett
yvigt rödt skägg. De små ögonen irrade omkring
överallt i rummet, och när han tog av sig
sidenmössan, syntes, att han hade rakad hjässa. I
bältet hade han en bred dolk, och handen trevade
ständigt på fästet, som om han trodde sig vara förföljd
och ville vara på sin vakt.
Han sneglade på Sigbrit, och Sigbrit sneglade
tillbaka på honom, men varje gång deras ögon möttes,
vände de dem bort igen. Abboten hade endast skänkt
honom en flyktig blick och fortsatte sin berättelse.
»Nu skall du få höra, Dyveke, min lilla duva,
hur de grymma nordmännen foro fram, tills den
helige Gommarus hejdade dem.»
»Vilka äro nordmännen, fromme fader», frågade
Dyveke.
»Det är barbarer», sade abboten. »De bo långt
upp i Norden och hålla till i skogar och klipphålor
som vilda djur. Nu äro de kristnade, men den heliga
jungfrun vete, hur det står till med deras kristendom.
På den tiden voro de vilda hedningar, som drogo
hitned på sina skepp för att bekämpa de fromma
kristna, var de träffade på dem. Männen dödade de.
Kvinnorna skändade de, och brände kyrkor och kloster
och rövade de heliga kärlen. När de nu hade bränt
Antwerpen och Mecheln, kommo de också till Lier
och foro fram med eld och svärd. De slogo ihjäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
