Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var hennes uppriktiga mening att binda sig vid
det land, vars drottning hon blivit.
Hon var ofta tillsammans med sina damer och
hovmän och deltog gärna i ett muntert skämt. Då
brukade Torben Oxe knäppa strängarna på sin luta och
sjunga sina små franska sånger, liksom han
gjorde för Dyveke och Edle på Hvidöre kungsgård.
Och han fick uppbära mången elakhet av dem, som
visste, att han gjorde frillan sin uppvaktning liksom
han gjorde den för drottningen.
Men en stund efter måltiden varje afton satt
drottningen ensam i sitt gemak. Då kom hans nåde och
besökte henne.
Höviskt bugade han sig för henne, förde hennes
hand till sina läppar och satte sig på en stol midt
emot henne.
»Hur befinner I er, Elisabeth?» frågade han därpå.
Hans fråga var ständigt densamma, och hon
svarade muntert och gladt. Därpå sade han henne några
vänliga ord, urskuldade sig med sin brådska, kysste
hennes hand till avsked och gick därifrån få minuter
efter det han kommit.
Drottningen satt ensam kvar en stund och såg
mot dörren, som hade slutit sig efter honom. Ofta grät
hon, och hennes blickar voro alltid tungsinta, när
hennes fröknar kommo in till henne igen. Ty hon hade
fattat kärlek till sin herre blott genom att se hans
porträtt och genom att höra, vad Mogens Ojöe och
därefter Erik Walkendorf berättat om honom. Hennes
kärlek hade inte blivit mindre, när hon såg honom
första gången vid Hvidöre. Hon tyckte, att hon aldrig
hade sett en vackrare man, så fast var hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
