- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
6

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bland alla friarna talade hon mest med hr Ludvig
Munk, som var länsherre i Trondhjem, men nu var
på besök hos sin broder i Voldstrup. För länge sedan
skulle han ha rest tillbaka till sitt län, men han kunde
inte rycka sig lös från samvaron med jungfru Ellen.
Och medan de unga adelsmännen hånade honom för
att han var över femtio år och hade både rynkor i
pannan och gråa hår i sitt strida skägg, följde han
jungfru Ellen var hon stod och gick, och väntade
på tillfälle att få framföra sitt frieri.

Detta fann han en dag, när de hade skilt sig
från de andra under jakten och redo bredvid
varandra på sina goda gångare vid randen av Nörlunds
mosse. Hästarna stampade i det bruna vattnet, där
säven växte ända upp till bringan på dem.

»Akta eder och håll in hästen, jungfru Ellen», sade
Ludvig Munk. »Kärret är djupt. De påstå här på
trakten, att det inte har någon botten.»

»Jag rider var jag vill», svarade Ellen Marsvin
och knyckte på nacken.

»Jag följer eder, vart I rider», svarade herr
Ludvig.

Och så begagnade han tillfället att bedja henne
bli hans fru. Han fann många heta ord, och jungfru
Ellen läste i hans ögon och hans skälvande läppar, hur
kär han hade henne.

Nyfiket gav hon akt på hur starkt grepp kärleken
fått i den åldrande mannen.

När han inte hade flera ord att säga och bävande
väntade på svaret, styrde hon sin häst ännu ett par
steg ut i mossen, reste sig i stigbygeln och kastade
sin handske så långt ut hon orkade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/2/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free