Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i staden hos en av sina män, och där fick han se
skrivaren Anders Hansens dotter, som hette Karen.
Med henne dansade han både en och två gånger, och
när dansen var slut, tog han Karen med sig hem på
slottet med detsamma.»
»Stannade hon hos honom då?» frågade Kirstine.
»Hon gjorde det», svarade Abelone. »Och hon
är där ännu.»
»Då var det mycket illa gjort av hans nåde att
kyssa mig», sade Kirstine Munk harmset.
Abelone skrattade igen. så att hon höll på att gå
åt. Men denna gång fick hon reda sig själv. Kirstine
hjälpte henne inte, utan satt på bordet och slängde med
benen och såg förargad ut.
»Så stolt du är, skön jungfru », sade slutligen den
gamla. »Jag tycker, att du bör komma ihåg, att Karen
inte var här, när hans nåde kysste dig. Därtill bör
du förstå, att om någon blev bedragen genom den
kyssen, så var det Karen och inte du.»
»Hur vet du, att hon fortfarande är hos konungen?»
frågade Kirstine.
»Det fick jag veta av kanslerns sven, som talade
om det sist hans nåde övernattade på Lundegård»,
sade Abelone. »Karen är där, och hon stannar nog,
fast det var en massa prat och bråk med hennes
fästman.»
»Hade hon en fästman?» frågade Kirstine.
»Visst hade hon det. Det har alla vackra flickor,
min pulla. Han heter förresten Niels Simonsen och
är magister och en mycket lärd man. När han nu
kom till konungen och beklagade sig, gjorde hans
nåde honom på stående fot till kyrkoherde i Köge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
