Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända in i april varade vintern och efter den kom
en sommar så torr och het, att det artade sig till
allmän missväxt.
Ännu medan vintern var på sin höjdpunkt, satt
konung Kristian den fjärde nedslagen till sinnes på
Fredriksborgs slott bland sina gode herrar och
riksråd.
Där voro församlade Preben Gyldenstjerne och
Mogens Ulfeldt, Aksel Brahe och Oluf Rosensparre,
Eske Broek och Kristen Holck. Vidare stallmästaren
Joachim Bülow, den livländske adelsmannen Thomas
Null, som var i konungens tjänst, Vilhelm Dopp och
ytterligare några hovmän. Där voro också konungens
moder, änkedrottning Sofie, som rest dit från
Nyköpings slott, där hon residerade, och hans två systrar,
kurfurstinnan av Sachsen och hertiginnan av
Braunschweig, vilka en månad varit på besök i Danmark.
Slutligen var det svenska sändebudet herr Johan Skytte,
till vilkens ära gästabudet med många dyrbara rätter
och utsökta viner tillställts.
Men konungen satt tyst och därför tego hans män
också. Hur många bägare de än tömde hjälpte det
inte. Endast Thomas Null pratade som han brukade.
Nu talade han om missväxten och det svenska
sändebudet omtalade, att det inte var bättre i Sverige.
»Kan du inte hitta på något bättre att tala om,
så tig hellre, Thomas», sade konungen. »Jag får
tillräckligt med dåliga underrättelser från rikets alla kanter.
När jag red i skogen i morse, låg där en stor vit
hjort tvärs över vägen. Den hade frusit ihjäl. Får
inte bonden något att äta, så blir det heller ingenting
över för konungen att jaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
