- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
47

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var lätt att se, att denna underrättelse gjorde
intryck på de närvarande riksråden. De sneglade på
varandra, som om den ene ville utspionera den andres
mening, innan han själv sade något. Konung Kristian
såg på dem med en munter glimt i ögat.

Då reste sig slottspastorn Jesper Olesen, som
infunnit sig fast det var lätt att se, att han blivit riklig
trakterad hos sin ämbetsbroder i Hilleröd. Han stod
ostadigt på benen och svängde med bägaren, medan
hans ögon runnö av vin och rörelse.

»Gud signe eders nådes beslut», sade han.
»Äktenskapet är Hans råd och vilja, som doktor Martin
Luther säger, men det ogifta ståndet är en förargelse
och alldeles emot naturen och Guds klara bud.»

»Du skall ha tack för dina ord, Jesper», sade
konungen. »Jag räknade säkert på ditt bifall, ty du går
härifrån hem och sover hos din tredje hustru. Och
tager Gud henne till sig, som han tagit de båda andra,
så kommer du att bedja honom i din aftonbön om den
fjärde.»

»Mäster Jesper går inte hem i kväll, när han är
så illa däran», sade Thomas Null. »Hans tredje hustru
är i det fallet icke så god dannekvinna som den
andra var.»

»Det är sant», sade Jesper Olesen och suckade och
satte sig ned.

Alla skrattade, konungen mest.

»Låt mig nu först höra vad Vilhelm Dopp säger
om mitt beslut», sade därpå hans nåde.

Nu skrattade de ännu mer, ty det var en känd sak,
att Vilhelm aldrig sade något. Då höjde Thomas
Null sin bägare och prisade äktenskapet i vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:34:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free