Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller inte taga en adelsjungfru till gemål, därför att
hennes släkt skall få råda över mig.»
»Om detta är eders nådes mening, så skicka bud
efter alla våra fränder och låt bröllopet stå så fort som
möjligt», sade Oluf Rosensparre. »Det finns
ingenting att vänta på, och som saken nu står, väcker den
stor anstöt.»
Konung Kristian vinkade med handen, och herr
Oluf såg, att han nu var ond.
»Res till Ellen Marsvin med den hälsning, jag
givit dig», sade han. »Kan du få Kirsten med, så tag
henne.»
Herr Oluf reste till Lundegård, men fru Lisbeth
stannade, fastän konungen inte var vidare nådig mot
henne. Hon hade heller ingen glädje av att tala med
Kirstine.
»Det kommer sig av att du på ett så opassande
sätt gav dig till hans nåde», sade hon en dag.
»Tänk på vad du säger!» svarade Kirstine och
knyckte på nacken. »Låt du allt detta bli hans nådes
och min sak och glöm inte, att det bara behövs ett ord
av mig för att du skall bli jagad på porten.»
»Så fräck du är», svarade Lisbeth Gyldenstjerne.
»Men sådan har du varit från det du var liten flicka,
och din moder har heller aldrig varit annorlunda.»
Konungen reste till Köpenhamn med Kirstine och
sina män. Lisbeth Gyldenstjerne reste med, men i
sin egen karm, och tog in i sin egen gård, under det
att konungen och Kirstine redo till slottet.
»Det var väl, att vi blevo av med Lisbeth», sade
hans nåde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
