Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, nej», sade Kirstine.
»Vi ha visserligen konung Gustaf Adolf däruppe
i Stockholm också», fortfor konungen. »Han är
lutheran liksom jag, och skulle gärna gå ut i kriget, om
han vågade. Även hos honom ha de varit med bud
och brev, men han dröjer och lurar på, vad jag
ämnar göra. Kanhända tänker han på att falla mig i
ryggen, när jag väl är därnere i Tyskland med min här.
Han kan aldrig glömma, hur jag fick honom på knä
i kriget och tvang honom att utbetala en tillräcklig
stor lösesflmma för de fästningar, jag intog... ja, du
såg ju själv de svenska pengarna i min skattkammare
på Fredriksborg.»
»Och nu vill I draga till Tyskland?» sade
Kirstine.
»Ja, om jag kan», sade konungen, och hans ögon
blixtrade. »Om jag droge dit ned och kunde få saken
på rätt köl igen, så skulle det inte vara sämre än
korstågen, som forna tiders krigare utförde för att
befria den heliga staden från saracenerna. Dag och
natt tänker jag på det, och varje gång jag
sammanträder med mina rådsherrar, förehåller jag dem, att
det är min plikt, som evangelisk furste. Men de
gruva sig för kriget och vilja inte ut med pengarna,
som behövas. De tycka, att jag skall låta konung
Gustaf Adolf krafsa kastanjerna ur elden, de fega
karlarna, som äro så litet besjälade av den rätta tron.»
Han gick fram och tillbaka, och Kirstine följde
honom med ögonen.
»Det var en gång min dröm, att få sätta Sveriges
krona på mitt huvud», fortfor han. »Den är med rätta
min, alldenstund min stamfader bar den, och Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
