Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om några dagar skola resterna av hären vara ordnade
och redo att möta fienden på nytt.»
»Ack, eders nåde», sade kansleren. »Nu får I
sannerligen inte tänka på annat än att skydda riket.»
»Det är på det jag tänker», sade konung Kristian.
»Det är för rikets och för religionens skull, som jag
började detta krig, som jag också skall föra till slut.
Ännu har ingen av kejsarens landsknektar beträdt mitt
land och vill Gud, skall det heller icke ske. Det
är bäst, om striden kan utkämpas utanför gränsen.»
»Eders nåde siktar för högt», svarade kansleren.
»Efter detta nederlag ligger enda räddningen i att fara
hem och söka skydd i de goda fästningar, eders nåde
har anlagt.»
»Kanske komma skansarna mig nu till nytta», sade
konungen. »Jag behöver inte påminna dig om, att jag
låtit bygga dem trots riksrådets motstånd. Men skräm
du bara upp de jutländska herrarna litet. Det skadar
inte, om de hålla sina rustningar klara för den
händelse Tilly skulle tåga upp i halvön.»,
Kristian Friis red bekymrad därifrån.
Konungen skrev ett egenhändigt brev till Kirstine
Munk, vari han lugnade henne med, att han levde och
var oskadd och att ban tröstade sig med att snart få
se henne och barnen igen.
»Nu tänker jag, att jag blir ännu mera ensam än
förr efter detta nederlag, hjärtanskär», skrev han. »Om
mina allierade sveko mig, när jag stod i spetsen för
min här, så komma de väl att falla mig i ryggen, när
jag är besegrad. Men det skall du veta, att mitt mod
är okuvat och att jag har den fasta övertygelsen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
