Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De talade ännu en stund om stridens gång.
»Greve Otto», sade konungen slutligen. »I har
visat eder värdig mitt förtroende. Jag är glad över,
att I trädde i min tjänst, och jag tycker bra om er.
I är en tapper karl och dessutom klok och belevad,
munter vid dryckesbordet och glad till sinnes. Jag
såg det de dagar min gemål, fru Kirsten, var här
nere, då jag låg sjuk i Verden. Det var ingen glädje
för henne att färdas bland soldaterna i lägret och
vårda sin sjuke man, konstig och retlig som jag var.
Men I muntrade henne på mångahanda sätt genom
edert sällskap. Säg mig, om I har lust att stanna i
min tjänst även sedan kriget slutat ?»
»Jag kan inte önska mig att få tjäna en bättre
furste», svarade Rhengreven.
»Då skall I bli min hovmarskalk», sade konungen.
»Regeringens börda är tung och tar min mesta tid. Jag
får heller inte glömma, att Kirsten är många år yngre
än jag och har fordringar på glädje i livet. Jag
tänker, att I kan sätta i scen någon munterhet vid hovet,
så att dagarna gå mindre långsamt, när konungen sitter
i sin brevkammare.»
»Jag tackar eders nåde hjärtligt», sade Rhengreven.
»Men nu skall I sadla eder goda häst och rida
till Dalum på Fyen, där Kirstine uppehåller sig»,
fortfor konungen. »Rid så fort edert sår tillåter eder och
lämna henne detta brev. På samma gång kan I se till,
att det fynska regementet är rustat och beredt, om
fienden skulle komma till Danmark, det Gud förbjude.
Rhengreven tog brevet och tackade. Ännu samma
kväll red han mot norr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
