Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också hans, alldenstund de båda kämpade mot
katolikerna.
»Så är det, att danska hären och flottan för
närvarande tjäna Sverige utan sold och omkostnader», sade
Gustaf Adolfs rikskansler Axel Oxenstjerna. »Låt bara
tyskarna taga Jutland. Om de danska öarna bli kvar,
så är det ett tillräckligt bålverk mellan dem och oss.»
Konung Kristians alla allierade övergåvo honom.
Furstarna i Nordtyskland slöto fred med kejsaren så
fort de kunde. England och Frankrike hade kommit
i krig och hade annat att tänka på än att sända subsidier
till Norden. Det manskap, konungen hade uppbådat i
Slesvig och Holsten, samlades smed jämmer och veklagan
under fanorna och spriddes för alla vindar, innan det
ännu kommit till något slag. Högt uppe i Vendsyssel
samlade tronföljaren resterna av den flyende hären för att
försöka ett sista motstånd. Men konungen själv insåg,
att det var ingenting mer för honom att göra på halvön.
Dyster till sinnes bröt han upp från Koldinghus
och seglade till Fyn.
Julaftonsmorgonen red han in på Dalums kloster.
Porten var stängd som i krigstid. Härolden blåste
i sitt horn, Thomas Null ropade så mycket han orkade,
men ingen kom.
»Stänga de mig ute ur min egen borg?» sade
konungen. »Eller sova de? Eller ha de flytt ur
landet? Jag menar eljest, att jag befallt, att Rhengrevens
regemente skulle gå i kvarter omkring Dalum.»
Slutligen öppnades porten. Konungen red in på
borggården och steg med besvär av hästen. Ellen
Marsvin kom ut på trappan och neg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
