Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag såg honom icke, eders nåde», svarade
Thomas.
»Då har du väl knipit ihop båda ögonen och inte
bara det ena, som du eljest brukar», sade konung
Kristian.
Han skrattade kort, och Thomas Null såg förvånad
på honom. Varken han eller de andra kunde förstå,
vad konungen tänkte på, eller hur länge han skulle
tåla det, som försiggick.
Två dagar före jordfästningen kom fru Kirstine
till staden. Rhengreven var i hennes sällskap, men
hur mycket hon än bad honom följa med till slottet,
tog han in i staden.
»Jag kommer till dig, om du inte kommer till mig»,
sade Kirstine Munk. »Lita på det. Så snart ungen
är i jorden, resa vi tillbaka till Kronborg igen till vårt
paradis.»
»Och konungen?» frågade Rhengreven, som blivit
en smula mera klar i huvudet nu, när han åter var
i Köpenhamn.
»Låt du mig ta hand om honom», sade fru
Kirstine.
Rhengreven kom inte till slottet, och konungen
frågade inte efter honom. Han var mot Kirstine som
om ingenting passerat, men ordnade det så, att hon
inte fick något tillfälle att lämna slottet. Varje gång
hon försökte smyga sig ut i staden, kom han själv
eller Thomas Null, så att hon inte kunde slippa
därifrån, och det låg något i hans nådes blick, som gjorde,
att hon inte vågade visa uppenbart trots.
Begravningsdagen kom.
De inbjudna hade redan satt sig till bords, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
