- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
271

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, det är sant», sade kungen. »Men jag
undrar ändå, vad den mannen bär i skölden. Jag känner
honom inte, Vibeke. Ibland synes det mig, att han
skall bli den hårdaste av dem alla, om han också nu
är den, som står mig minst hårdt emot. Och dig
fördrar han icke. Jag såg det härförleden på de blickar,
han gav dig, då han trodde sig obemärkt.»

»Herr Korfitz är alltid hövisk mot mig», sade hon.

Kungen satt tyst en stund och trummade i bordet.

»Så är det det, att de alla fylla barnen med
Kirstens sladder», sade han. »Det går inte en dag, som
inte fröknarna och Valdemar Kristian får öronen tutade
fulla med den orätt jag gjort deras moder. Hon är den
vita oskulden och jag den glupande vargen. Godt för
mig att ha dig, Vibeke, som kan säga mig rent besked
om hur det gick till under Rhengrevens dagar.
Stundom nästan förvirras mina tankar, så att jag inte vet,
vad som är rätt och vrängt, och det undras mig, om
jag måhända farit för hårdt fram med de kära
barnens mor. Men när jag så spörjer dig, kommer jag på
rätt köl igen, då du berättar mig allt vad du hörde
och såg på den tiden, jag själv var blind som en
mullvad. »

»Därför vredgas de ju också på mig», sade Vibeke
sorgset. »De säga, att det är jag, som gjort ers nåde
avog mot fru Kirsten och som fyllt edra öron med lögn
och sladder.»

»Låt dem prata», sade kungen. »Du sitter trygg
hos mig, och jag skall veta att skydda dig.»

Det led mot kväll. Solen sken in genom det
brokiga fönstret och förgyllde Vibekes hår. Kung Kristian
såg med glädje på henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:34:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free