Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrik Bödtker hämtade Thbmas Null, som satt
utanför och grät.
»Thomas», sade kungen, »du skall bringa Vibeke
min hälsning.»
Han låg en stund stilla, blundade och såg upp
igen.
Det uppstod ett buller längst bort i rummet, där en
dörr ledde in till Vibekes rum. Kungen hörde det ej,
men de andra sågo dit.
På tröskeln stod Vibeke Kruse i sitt vita nattlin
och med feberglödande ögon. Två tärnor höllo henne
upprätt.
Korfitz Ulfeldt skyndade fram och sköt ut henne
samt stängde dörren.
»Vem var det?» frågade kungen.
»Det var ingenting, ers nåde», svarade Korfitz
Ulfeldt och återtog sin plats vid sängkanten.
En stund var det åter tyst. Kungen andades tungt
och hans blick var orolig. Så grep han prästens
hand.
»Nu gäller det», sade han.
»Låtom oss sjunga», sade Leonora Kirstine. »Min
höge fader har älskat sång och musik i alla sina
dagar.»
Prästen lutade sig nu över kung Kristian. »Vill
ers nåde att vi skola sjunga en psalm?»
»O, ja!» svarade kungen glad.
Då knäböjde de och sjöngo först »Allena dig Herre
Jesu Krist», och sedan »Min själ nu lova Herren» och
många andra sköna psalmer.
Kung Kristian lyssnade och nickade. Så talade
prästen igen om Jakob, som manligt brottades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
