Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Else. Dessutom hade han hemma hos sig sin gamle
far, som nu var nära hundra år.
Han bodde i ett vackert hus vid Badstuestraede, över
vars dörr stod skrivet:
Min Ven, betænk du det ved dig,
at ikke du misunder mig.
Vad Gud vil dig tilføje,
dermed lad du dig nøje
.
»Sannerligen måste jag inte uppmana dem, som ha
det mindre bra, att inte missunna mig», sade han till sin
hustru. »God har Gud varit mot mig och fört mig
oskadd genom allehanda faror rundt om i världen. Nu
sitter jag i mitt vackra hus med en vacker hustru och
goda barn. Konungen är mig bevågen och jag kan
förlita mig på att få sluta mina dagar i fred och
välstånd.»
Han såg vänligt på madam Ida, men hon såg sur
ut tillbaka.
Hon var förargad över, att det skulle bli barsel i
huset. Det var så länge sedan förra gången nu, att
hon tyckte att den plågan skulle vara överstånden. Och
så började hon tala om vad som var det ständiga
tvistefröet mellan makarna, sedan de kommit till
huvudstaden.
»Ja, så tycker du», sade hon. »Du har det muntert
och bekvämt och solar dig i nåden vid hovet. Aldrig
tänker du på att ta mig med dit, så att jag också finge
se litet av ståten.»
»Vid hovet är ingen plats för dig», svarade mannen.
De adliga fruarna skulle se dig över axeln. Mellan
dem och dig är en klyfta, som endast och allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0006.html
