Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu värra olycka. Han hade mött
proviantkommissarien en dag och sett hur fet och glad han solade sig
i sitt illegitima svågerskap med konungen. Han hade
varit hos Sören Glud på Höje Taastrup och träffat den
hedervärde prästmannen så undergiven Guds vilja, att
han förargad gått sin väg.
Så hade han skrivit till Mathias i Paris, men ännu
inte fått svar. I sin vånda att finna hjälp hade han
skickat brev till Beate i hennes prästgård på Jutland,
och från henne hade han fått svar. Beate skrev, att
det inte händt Sofie annat, än vad hon förtjänade. Hon
hade alltid varit ett fåfängt våp. Men Beate älskade
honom, och om han skickade bud till henne, så skulle
hon rymma ur landet och möta honom i Paris eller
var han ville, och vara lycklig över hans kärlek, även
om ingen präst välsignade den och hon skulle gå
under genom det.
Led vid människorna och vid sig själv vandrade han
svept i sin kappa denna afton omkring på gatorna.
Han stannade en stund utanför huset vid
Badstuestrede och tänkte ett ögonblick på att gå upp och
prata bort en stund med madam Hals blott för att kunna
få tillfälle att tala om Sofie, men han visste ju, att hon
var lika bergtagen av den kungliga nåden som de
andra, och så fortsatte han att gå.
Det var redan mörkt, och det fanns inte många
människor på gatan. Han var också så väl förklädd,
att han inte behövde frukta för att bli igenkänd. : De
fåtaliga lyktorna lyste dåsigt, och nu sjöng väktaren sin
första vers:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
