Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han inte erkänner barnen, så få vi inga Oyldenlövar
denna gång.»
»Jag har själv uppmanat hans majestät att se tiden
an», sade Griffenfeld. »Det finns ingen anledning att
kränka drottningen mer än nödvändigt. Vi böra också
pröva jungfru Moth några år till och se, om hon
förstår att bevara konungens gunst.»
»Om I ger konungen sådana råd, så har ni en
dödsfiende i madam Moth», sade Gyldenlöve.
»Kanske det», sade Griffenfeld. »Men den gamla
damen tillfredsställa vi med rödt guld. Hon har redan
en vacker summa på kistbotten. Jag vet även, att det
är hans majestäts mening att skänka jungfru Moth
Rixdorf i Holsten, när hon födt sitt barn. Men I har inte
sagt mig, vad det är I har emot jungfru Moth.»
»Nej», sade Gyldenlöve, »det är väl bara det, att
jag inte tycker om fler Gyldenlövar.»
»Det gör I orätt i», svarade Griffenfeld. »Konungens
naturliga söner äro den bästa vakten kring tronen. De
stå skilda från adeln och ändå över den. De ha bara
konungen att falla tillbaka på, och därför kan han
anförtro dem större makt än några andra. Tror I, vackre
Alkibiades, att vi skulle ge någon annan än just en
Gyldenlöve så stor makt, som I har i Norge? I är ju kung
där uppe.»
»Det gör mig detsamma», sade Gyldenlöve, » bara
I låter mig stanna härnere i mitt kära Köpenhamn.»
Sofie Amalie satt i sitt hus vid Boldhusgatan mera
tyst och tankfull än förr och lycklig över det barn hon
bar under sitt hjärta.
En dryg månad hade hon bott ute på Husumgård,
som Nikolaus Bennich även utrymt för hennes skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
