Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sakerna nu stå, har den sannerligen stort behov av
honom.»
Detta ville inte Gyldenlöve taga emot, och efter en
stunds diskussion beslöts det, att endast
kammarjunkaren Vinterfeld skulle utgå och främlingen intaga hans
plats.
»När turneringen är över, utmanar jag er till strid»,
sade kammarjunkaren till den okände.
Riddaren med: masken bugade sig artigt men
svarade inte.
Därpå började ringränningen igen under andlös
tystnad. Alla voro i spänning på vad den okände kunde
prestera, och när han vid första ridten nådde högsta
talet, fylldes luften av bifallsrop.
Han red på nytt, när hans tur kom, och vann åter
högsta talet, och nu var det ingen mer, som gav akt
på de andra riddarnas prestationer. De sågo endast på
mannen med masken och ropade och skreko och
svingade med hattarna varje gång han vann högsta talet, och
det gjorde han varje gång han red. På det sättet vunno
de blå riddarna, för vilka det hade sett så illa ut att
börja med. När tävlingen var över, samlades de fyra
stridsdomarna och den okände riddaren trädde fram
inför dem.
»Vill I avlyfta masken innan vi tilldela eder priset»,
sade generalmajor Hans Schack, som var en av
domarna.
»Mitt löfte förbjuder mig det», sade riddaren.
Då räckte generalmajoren honom en massiv
guldbägare, på vilken var ingraverad bilden av rännarebanan
och under den en vers av följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
