Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det blir alls ingenting med den saken», sade
kungen. »Före tisdag kan fröken under inga
omständigheter lämna Kolding. På måndag ha vi beslutit ha
en ringränning, vari vi själva ämna deltaga, och vi ha
just fått tillåtelse att därunder bära er vackra dotters
färg.»
Han såg på Anna Sofie, som mötte hans blickar
med ett gladt småleende.
»Resten kunna vi tala om en annan gång», fortsatte
han och slog ut med handen. »Det gläder oss att få
se er här vid hovet igen, fru grevinna. Er salig man
var en trogen tjänare och en god vän till oss, och han
hade vår gunst in i det sista. Det skulle vara illa, att
hans änka och hans barn förspillde den. Au revoir!»
De sista orden gällde endast Anna Sofie, som han
fast och munter såg in i ögonen. Hon gjorde en djup
nigning, smålog tillbaka och rodnade.
»Au revoir, ers majestät», svarade hon.
Konungen gick in i salen, tog Gyldenlöve under
armen och försvann i mängden. Storkanslerinnan rätade
på sig till sin fulla höjd, gick tätt intill Anna Sofie och
lyfte handen.
»Så fräckt du svarade hans majestät, din slyna»,
sade hon.
Anna Sofie blev blek som ett lik och tog ett steg
tillbaka.
»Akta dig, mor», sade hon.
Ett ögonblick stodo båda och mätte varandra med
blickarna. Så tog storkanslerinnan sig för bröstet.
»Jag mår inte bra», sade hon. »Jag vill resa hem.
Och du följer med.»
Hon vinkade till sig en page och bad honom ställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
