Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födde en son, skänkte konungen henne en härlig bägare,
varpå ett litet barn i emalj var ingraverat.
Hon lade lycklig den lille gossen till sitt bröst och
kunde inte förmås att giva honom en amma, fastän
läkaren bestämt fordrade det. Lycklig tog hon avsked
av konungen, när han reste tillbaka till Holstein. Men
när de en månad senaré träffades igen, voro hennes
ögon röda av gråt och hennes hjärta tungt.
Den lille gossen hade dött. Hon grät oavbrutet,
medan hon omtalade för sin kunglige älskare, hur hon
hade sett hans små ögon brista, och det hjälpte inte,
hur han än försökte trösta henne.
»Ack, tror I inte, min käre herre, att det är ett
straff för min synd?» sade hon.
Vilken synd har du begått, mitt kära hjärta?»
sade han.
»Jag tycker så ofta att jag syndade, när jag fick er
kär», sade hon. »Jag var olydig mot min moder och
jag rövade ert hjärta från drottningen.»
»Drottningen ägde inte mitt hjärta, när jag träffade
dig», sade konung Fredrik. »Det var fritt som fågeln
i lunden, om än vingskjutet av den skam och smärta,
det hade lidit. Så blev det friskt och flög dig till mötes
och här sedan byggt och bott hos dig.»
Men då hon fortfor att tala om sin synd och om
Guds straff, skickade hans majestät hovpredikanten
Thomas Claussen till henne. Han blev vid samma tillfälle
utnämnd till hertiginnans biktfader, och det lyckades
honom genom mångahanda citat ur den heliga skrift
och vältaliga ord av egen uppfinning att lugna hennes
sjuka sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
