Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft en lustgård där och anlagt en härlig park med
långa alléer. Där tyckte konung Fredrik om att
promenera vid Anna Sofies arm. Han satt ofta med henne
vid sjöstranden och pratade om forna dagar. Då kunde
båda plötsligt börja längta efter Skanderborg och
Klausholm och bröto upp och reste dit, men de återvände
alltid till Fredensborg igen. På vintern boddé de på
Fredriksberg eller på Köpenhamns slott, som blivit
utvidgat och restaurerat.
Två år efter kröningen födde Anna Sofie en dotter,
som fick namnet Kirstiane Amalie, men som dog, när
hon var några månader gammal. Tre år efter födde
hon prins Fredrik Kristian, som följde sina syskon innan
han fyllt ett år. Så stor var båda föräldrarnas sorg,
att de på många dagar inte förmådde tala med någon,
utan sutto tillsammans hand i hand. Anna Sofie grät,
tills hon inte hade fler tårar, och konungen hade inga
ord att trösta henne med.
Då började hon på nytt tala om, att det var Guds
straff för deras syndiga kärlek, och konung Fredrik
kunde inte motsäga henne med samma styrka som
förut. Han kände själv en tärande ångest för att det
kunde vara som hon tänkte. Han talade med sin
biktfader om det, men fann ingen tröst i hans ord. Han
sände bud efter Thomas Claussen, som nu var biskop
i Slesvig, men inte heller han kunde vara till hjälp i
sorgen.
Så kom ett brev från Jytte, där hon vistades vid
sina gravar.
»Låt inte olyckan övermanna dig, lilla barn», skrev
hon. »Jag, som är en stackars krympling och aldrig
känt kärlekens lust och kvidan, vet ju ingenting om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
