Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom ihåg mina ord, Juliane», sade han.
»Ekivokheter kunna passera... plattityder äro oförlåtliga,
säger Frydendahl.»
Men Juliane hade icke det minsta anlag för det
ekivoka. Däremot var hon ofta orolig och missnöjd.
»Jag saknar mangeln», sade hon och sträckte på
armarna.
»Det hjälper nog om Gud välsignar dig och du får
barn», sade Jensen.
Hon gav honom en underlig blick, men svarade
ingenting.
Hon kände sig icke lycklig i sitt äktenskap och
skämdes för att hon inte var det, när Jensen var så god
emot henne och hennes ställning var så betryggad i
jämförelse med förut. Hon överraskade sig med att
önska sig tillbaka till de forna tiderna, när hon varje.
afton gick uttröttad till sängs. Ett par gånger tänkte
hon också på festandet med majoren och Steffen Smith
med en känsla av längtan efter liv och fest. Då blev
hon så olycklig över sin uselhet, att hon kunde gråta
en hel dag och gjorde bot genom den yttersta
ödmjukhet mot Jensen.
Han förstod ingenting av det, frågade icke, utan
klappade henne på kinden, rökte sin pipa och lade sig
till med mage.
Luise dansade på balettskolan under sin moders
flicknamn.
»Låt henne fortfara att heta Rasmussen», sade den
betänksamme kontrollören. »Hur hon kommit till
världen, behöver ingen veta. Jag sade till min moder att
du var änka liksom jag gjorde det till min moster och
de andra släktingarna och med tiden glömmer folk det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
