Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kvällen var Luise hos Berling tillsammans med
en hel del andra, som alla voro hänförda över den vackra
föreställningen.
»Tänk, henne satte kammarherre Holstein i Blå
tornet», sade Berling.
Luise stannade hos honom när de andra gingo.
»Carl... får jag de rum, som Hanne hade?» sade hon.
Han kysste henne glad.
»De äro dina, det vet du ju», sade han. >Är det
något du vill ha ändrat med inredningen eller
möblemanget, så säg bara till.»
Han började skratta och snurrade henne rundt på
golvet.
»Åhå, nu förstår jag det», sade han. »Du vill ha
ett ställe där du kan gömma dig, om de en dag vill
sätta dig i Blå tornet. Ja, kom du bara, min vän. Jag
skall nog försvara dig.»
Han bad henne stanna, men det ville hon inte. Hon
gick direkt hem och fast det var över midnatt, väckte
hon sin mor och Jensen.
»Vad är det?» sade Juliane förskräckt.
Men Jensen log och vinkade och tog av sig
nattmössan för prinsessan, som han numera alltid kallade
henne.
»Ers nåd är välkommen vilken tid som helst», sade han.
Luise satte sig på sängkanten på den sidan, där han
låg, och sade rent ut, att hon ville flytta hemifrån nu.
Det var inte bra för en konstnärinna, om hon icke
hade en mäktig vän, som kunde hjälpa henne. Det såg
man bäst med den stackars madam Kretzmer, som hade
fått sitta en hel månad i Blå tornet, fast hon hade både man
och barn och till på köpet var balettens primadonna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
