Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, men Jensen, Jensen. Vad skola vi då leva av?»
sade Juliane.
»Jag går till tullen», sade han.
Juliane blev alldeles förskräckt, men Luise skrattade.
»Har herr Frydendahl sagt, att du skall göra det?»
frågade hon.
Han förklarade, att han länge varit trött på teatern.
Att han slutligen hade fattat sitt beslut, var
Bournonvilles fel. Han rasade som en åska för minsta
anledning. Härom dagen hade den koleriske balettmästaren
till och med klagat på honom, Jensen, för
kammarherren. Det var första gången, någon gjort en
anmärkning mot honom, och han var utom sig av
indignation. Han hade rusat till herr Frydendahl och frågat
honom, om han inte trodde, att han kunde få en
annan plats, till exempel vid tullen.
»Varför inte», sade den store skådespelaren. »En
kontrollör är en kontrollör... han är en människa, som
passar på, att hans medmänniskor handla rätt.
Tullkontrollör, teaterkontrollör ... varför i all världen skulle
inte ni kunna bli tullkontrollör, min gode Jensen? Men
Bournonville skall sannerligen först ge er satisfaktion.
Den där hopparen... den där benkonstnären. Har ni
hört, att Heiberg vill ge honom en roll i sitt nya
skådespel? Men det skola vi min själ sätta p för.»
Jensen drömde visserligen inte om att få satisfaktion
av balettmästaren. Hur mycket han spelade, var han helt
enkelt rädd för att han en vacker dag skulle bli
avskedad. Han såg sig själv vanärad och fattig kastad
på gatan... ty om han skulle ta av sitt lilla kapital, så
bar det raka vägen utför. Han talade inte om annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
