Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter såg saken från den humoristiska sidan. Båda
skrattade.
»Kanske vi ha tagit det hela litet för högtidligt!»,
sade prinsen,
Ja... vi äro ju karlar», sade Berling.
Så skrattade de igen. Berling fick prinsen att lova,
att han inte skulle tala om för Hanne, att han kände
hennes hemlighet. Det skulle bara vålla ofrid, och nu
kunde de få ha några trevliga dagar tillsammans.
»Ja, det kunna vi... och det skola vi ta mig tusan
också», sade prinsen. »Jag lovar dig att hålla mun,
men till gengäld måste du finna dig i att jag kurtiserar
din fästmö.»
Berling bugade sig. Betjänten kom in och anmälde,
att ordonnansen var där.
»Död och pina», sade prinsen förskräckt. »Nu
måste jag gå... jag skall tjänstgöra. Du skulle veta,
hur jäklig den gamle Castonnier är. Om han lever,
när jag blir kung, skall jag låta avrätta honom på
Amagerfältet.»
Han tryckte Berlings hand värmt och ålade honom
att infinna sig riktigt tidigt på kvällen.
»Hallå, Berling», sade han, när hans gäst redan
hunnit till dörren. »Bor din fästmö hos dig på
gästgivaregården?»
Ja, ers kunglig höghet.»
»Vet du vad, Berling ... jag tycker, att du skulle
låta henne bo hos Hanne. Hon kunde ju få hennes
rum ... så kunde hon flytta in till Kristensen en tid.»
»Som ers kunglig höghet befaller.»
»Och så slåss vi ärligt om flickan», fortfor han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
