Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket villig att foga sig efter henne. De små läckra
måltider, som förut anrättades hos Hanne, stodo nu på
bordet i bakgården vid Oldenburggade. Efter måltiden
satt prinsen med uppknäppt väst i den skuggrika
trädgården och rökte sin sjöskumspipa . . . grannarna visste
till och med att berätta, att han hade låtit bära dit en
av sina pipor.
Han var där största delen av dagen och natten,
kysste Luise eller pratade högtidligt med henne,
utkastade välvilliga planer för sin kommande regeringstid
och tog sig en middagslur på hennes soffa.
Hon lyssnade timtals till hans tal utan att tröttna,
sade inte emot honom, men fick ändå sin vilja fram i
många småsaker. På kvällarna gnolade hon små sånger
för honom och dansade också ibland. En gång fick
hon tag i en spelman, och då dansade hon och
prinsen ensamma en hel timme i det största rummet, där
möblerna flyttats undan.
En annan kväll bad han henne berätta om sin
barndom. Det gjorde hon utan att förtiga eller försköna
det minsta. Han hade förfärligt roligt åt jungfru
Zachariesen och föll så i vemodiga betraktelser över sin
försummade uppfostran.
»Du skriver, ta mig tusan, bättre än jag, Luise»,
sade han. »När jag blir kung, skall du bli min
privatsekreterare.»
»När den tiden kommer, har ers kunglig höghet
glömt mig för länge sedan», sade hon.
»Jag vill, ta mig tusan, inte höra det där kunglig
höghet. Jag heter Fritz.»
Luise satte sig i hans knä.
»Det är så svårt för mig», sade hon. »Nu sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
