Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket viktig sak, skall jag säga er. Jag kan tala om
för er, att när jag var med min far i Norge 1814...
det var en stor fest på slottet i Kristiania, och så hade
de glömt toalettrummen. Ni kan inte göra er en
föreställning om hur galet det gick för de olyckliga
kvinnorna. Sju av dem dånade på trappan och två dogo
av det. Det var förfärligt.»
Han vände sig till Berling som stod bredvid.
»Kommer du inte ihåg det, Berling?»
»Jag var inte med, ers majestät», sade
kammarherren och bugade sig.
»Jaså... nej det var du förresten inte», sade
konungen. »Men ni kan fråga Lunding. Han var med.
Han och jag buro själv de stackars kvinnorna nedför
trappan.»
De aarhusianska borgarna sågo förvirrade på
varandra och stammade. Men så blåste musiken upp, och
balen började.
Resan slutade i Fredericia. När de åkte genom den
flaggsmyckade staden under borgarnas hurrarop, lutade
sig hans majestät ned mot sin gemål och sade med ett
muntert skratt.
»När du sist var här i staden, Luise, gjorde de, ta
mig fan, inte så mycket väsen av dig.»
Grevinnan blev förnärmad.
Konungen såg det och kände sig också litet stött.
Han hade visat, att han var den första att hävda sin
gemåls ära, om det gällde. Man han tyckte, att han
ibland kunde skämta litet med forna dagar.
Han hade också ett par gånger försökt skämta med
henne för att hon blivit så förfärligt förnäm. Men då
bet hon alltid av honom med stor bestämdhet och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
