- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
lxix

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LXIV

och använder den naturalistiska bilden både för att
skapa styrka och stämning, men han brukar den sällan
till övermått. "Sista natten i Paindalen" skildrar
bland annat marschen framför och bakom lasset
under piska och ok. Det är den verkbrutne
körsvennen som talar till vålnaden av sin häst:

Du är mager, krake, och ryggen är vass

och din skabbiga päls är som knivstål vit.

Har du flyttat ur kärret vid Tervo-Lass?

Du minns att jag sköt dig och lade dig dit.

Vi slet allt satan — nog hade vi bäst

när vi sov som gråsten husbonde och häst.

Men när blodröd morgon gick över i dag, järnbister, som krita vit,

eller höstens slagregn som rinnande is

ur de rötvåta skogarna hällde

och var timme var vass som ett rapp av ett flätat svidande ris
då lärde vi, du och jag, vad slåsskamp för livet gällde.

Detta är poetisk naturalism, som begagnar bilden
för att pressa verkligheten på dess must. Och vilken
energisk konkretion ligger icke i Vandrarens bild,
då han hör blåsten "som en hungrig hund kring
murkna knutarna gå". Man erinrar sig Strindbergs
motsvarande framställning av blåsten i
Folkungasagan, där han säger, att "det låter som när barn
gråta över sina förlorade leksaker eller när sjuka
jämra sig i sömnen". Dan Andersson begagnar sig
också som den möderne poeten ofta gör av
jämförelsen från ett annat sinnesområde, den så kallade
sinnesanalogien, en stilart som är farlig, därför att den
så lätt blir sökt och krystad och en bekväm utväg för
snobbar. På ett ställe säger han om kvinnostämman,
att "din röst är mjuk som ängsgräs". Man får på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free