Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Stormnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19
För min del kände jag mig icke trött; vi hade ej
heller arbetat så hårt det sista dygnet. Mats
däremot nickade om en stund till och sträckte med en
våldsam grymtning ut sig på risbädden. Jag tände
lyktan och försökte läsa i en gammal tidning, som
kommit hit som omslagspapper, men fann
belysningen för svag och lade mig på rygg för att tänka,
sedan jag kastat den flottiga tidningen in i elden
endast för nöjet att få se den brinna.
Då hände något som i sig självt ej var så
märkvärdigt, åtminstone fann jag det ej så. Det var bara
kojdörren som rycktes ifrån öppningen och med en
skräll föll ut på den stenfrusna marken. Mats
vaknade och satte sig upp. Han hade en min som om
han väntade att något skulle inträffa.
— Det var blåsten, sade jag lugnt. Det är hård
vind i kväll.
Mats skakade på huvudet. — Det var inte vinden,
den ligger på från det hållet och den rycker inte ut
— den trycker in i stället, svarade han med
imponerande bestämdhet.
— Men antag att trycket kom från skorstenen —
att luften pressats ned där . . .
— Såg du i elden när dörren for ut?
— Nej.
Mats reste sig och tittade på en bit näver som
låg framför elden. — Ingen aska är utblåst — det
var inte blåsten, envisades han.
Jag visste vart det skulle bära, och kände mig
både road och förargad. — Vad var det då, Mats ?
I stället för att svara, reste han sig upp och tog
på sig rocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
