Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
som visade fem. Men han bara såg förvånad på henne
och föll strax därpå i sömn.
Crispi hade aldrig brytt sig mycket om en man förr,
och hon hade famnat hundratals. Hon var ju redan
tjugusju år. Hon begrep inte varför hon inte kunde
vika från bädden, och när hon hörde honom viska
"moder" i sömnen blev hon obehaglig till mods. För
tio år sedan hade hon sett sin egen mor dö i en källare
i Hull, och hennes kropp hade varit så full av sår,
hon hade inte skött sig medan tid var, och hon skildes
från detta livet med en svordom.
Natten kom och David sov fortfarande, och då
förstod hon att han skulle bli bättre. När morgonen kom
vaknade han, drack kaffe och talade utan yrsel. Han
orkade inte tänka, men han förundrade sig över att
Crispi hållit så trogen vakt. Han såg på henne. Hon
hade varit vacker — nu var hon mager, hade något
kantig kropp — inte så mycket, ändå, att det verkade
avsmak. Hennes svarta hår var i oordning och föll
nästan mjukt över nattlinnet — han såg hur skarp
axeln var som en gång varit rund, och händerna voro
röda och hårda. Men hon hade vänliga ögon, hennes
bröst kunde locka ännu, och hon hade små vackra
fötter och steg mjukt och lätt. Ansiktet gav ett nästan
kyskt och mycket ärligt intryck. Hon var ännu mycket
smärt — och där i hörnet låg den hög av gamla trasor
hon sovit på, när hon tröttnat att sitta.
Nu hade barnen vaknat därute och Crispi måste
gå ut. Tozy hade kastat av sig linnet och envisades
med att vilja gå ut på gatan naken. Det skulle vara så
roligt — men hon fick en smäll för örat och började
tjutande kläda på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
