Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
bordet. — Drick, sade han larmande, sjuka och
vansinnigt förälskade skola supa så — så mycket de orka,
säger den gamle Sebedenius i en av sina skrifter om
människosjälens avtagande svagheter. Han var så
drucken att han pratade bara för att höra hur fort
munnen gick. David satte flaskan för munnen och
drack, kröp ned på golvet vid värmeelementet och
drog rocken över huvudet. De tre surrade och
bråkade. — Låt den arma fan sova, hördes Martinus
röst, galningar och poeter skola sova utan avbrott,
säger den vise Salomo i all sin enfaldiga härlighet,
de så icke och skörda icke heller och ändå äro vi
mycket mer än de!
När han vaknade, voro de som vanligt utgångna.
Han kände en mycket häftig längtan efter Ziri,
men nu var han icke så säker på om han skulle
uppsöka henne eller vänta. Det föll honom in att
anförtro sig åt Hartmann och få hans hjäp med att träffa
henne. Men hans högfärd lade hinder i vägen.
Brännvinsflaskan stod kvar på bordet, han drack
ur den för att få mod att uppsöka Ziri. Han var
utsvulten och blev genast rusig, kom ned för
trapporna och raglade framåt gatan, icke vetande vart
han gick. Någon stod plötsligt mitt i
septembersolskenet och stirrade på honom, en blek, hålögd figur
i elegant överrock. Ögonen voro onaturligt matta och
hans kinder infallna. Det var Hartman.
— Hör du unga, rasande tok, sade han i det han
gick närmare, är du redan i det stadiet klockan halv
tio på morgonen? Och du som i går var så säker
på att du inte behövde några gifter. Men om du blir
vid dina sinnens fulla bruk till eftermiddagen, så gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
