- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
304

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

för grubblade över någon särskild sak. Klockan var
omkring tolv, hela huset var dödstyst. Då fick han
plötsligt en förnimmelse av oerhört lugn, nästan
stelhet, och under några minuter satt han fullkomligt
stilla, utan att egentligen tänka på något. Han greps
av en besynnerlig fruktan för att plötsligt uppge ett
skrik, han kände ett begär efter att rusa ned för
trappan och samtidigt ropa på hjälp. Jag måste, jag måste!
flämtade han. Jag får ej, jag får ej, var hans nästa
tanke. Om jag gör det är jag förlorad, man för bort

mig — och mina föräldrar–-och han grep

hårt i bordskanten och bet ihop tänderna: jag måste
sitta stilla — ej röra mig tills det är över! tänkte han.
Men samtidigt kände han det som skulle han
ögonblickligen söndersprängas. Huvudet blev ovanligt lätt,
tomt, ångesten blev till fasa, fasan till namnlös skräck.
Han vågade ej resa sig, han bara grep allt hårdare
tag i bordskanten, krampaktigt, som en döende. Håll
dig fast — var stilla — ej ett ljud! nästan skrek han
invärtes till sig själv. Och han höll ut tills han kände
hur attacken släppte, han blev matt, men lugn,
ofantligt lugn. Första gången på mycket länge gick han
beslutsamt och lade sig. — Gud kör mig i säng!
mumlade han, bittert skrattande.

Och han drömde att han höll i händerna en bok
som han försökte läsa i, dock utan att kunna urskilja
orden, men det utgick strålar från boken, små gnistor
slogo upp i hans ansikte och han kände sig
genomströmmad av en så mäktig glädje att han vaknade,
men denna känsla förvandlades då till samma
förnimmelse man har då man genomkorsats av en stark
elektrisk ström. Sedan låg han vaken tills han hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free