Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
— Jaså, bon skriver me, var lugn du, ja nosar
aldrig i andras gröt, men ja vet va ja vet.
— Bah! Jag har naturligtvis pratat i sömnen, tänkte
David lättad, i fyllan — i ladan vid Södersjö. Högt
sade han:
— Än sen då? Ett fruntimmer är väl ingenting
att bråka om. Nu tänkte han: han skall giva sig sken
av att veta mer än han vet för att locka ur mig även
detta och berätta det hemma! Må satan ta honom,
han skall hugga i sten så det gnistrar!
— Du säger du vet — men kanske du hugger i
sten, sade han lugnt. Men hans hjärta och hjärna
arbetade feberaktigt, och han blev helt blek. Ziri kan
aldrig komma — så länge — så länge denne man
lever, tänkte han.
Men nu övergick Nilenius strax till sina egna
angelägenheter. Skottet han lossat tycktes ej ha verkat,
han sparade nästa salva till längre fram.
Han omtalade att han på sista tiden börjat få svårt
att gå fort. — Ja må flämta och pusta, men det är
som hadde ja en klomp i bröstet. Och bara för att
ja har förtroende för däj å för ingen anna på hela
joren, så ska du veta, lallade han med hemlighetsfull
min, att ja vari hos doktorn, ja, de har ja. Du kan
ju hålla käften å inte babbla me de i byn å i ditt hem
men ja har obotlit hjärtfel — obotlit hjärtfel. Å
doktorn han sa, att när ja dör ä dä som när man blåser
ut ljus, så fort å smärtfritt går de — å inte ä ja
rädd, för på ett helvete tror ja inte, men de ä svårt
ändå å riktit komma bort från de gamla, fast nog
har jag läst så mycke, så jag vet att om där är en
rättfärdig gud, inte har han nåt helvete. Eller va tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
