Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
gade Erik. Men fadern svarade inte, de gingo in
bland träden till källorna. Den gröna skogen sjöng
omkring och trastarna spelade och ekorren hoppade
och gräshoppan spann i gräset och vattnet porlade
och rann kring gula näverbitar i bäckmynningen som
flutit ihop dit sedan trötta och törstiga druckit ur
dem. Gräsvallen kring vattnet gungade, grodorna
sam nedåt och gömde sig, långbenta vattenspindlar
togo säkra steg över det porlande blå, och björkarna
höllo ut grenarna som välsignande händer över
mannen och barnet, medan de drucko. Och de slöto
ögonen och kände hur källornas land gungade och
gungade bort dem, långt, långt. Och mannen såg hustrun
komma mot sig med armarna sträckta, men mannen
sänkte sina ögon mot marken som han blygts.
— Nu, när du ej mer är på jorden, då kanske
du vet mina tankar, sade han. — Jag vet dem, men
jag förlåter, tv det är större att förstå än att veta.
Och hand i hand gingo de fram till källornas
strand, och se, där sov barnet och små smala
solstrålar gingo fram ur skuggan och lyste på gossens
röda mun.
— Där är vårt tvistefrö, viskade hon, pekande på
barnet, han skilde oss åt. Och du kände en hemlig
glädje när jag dog, därför att du alltid önskat att få
ensam uppfostra ditt barn. Du knappast visste att du
aldrig älskat mig, jag förstår det: nu. Men när han
kom ville vi gå åt var sitt håll med honom, du till
jorden och skogen och sjön och jag till staden och
skolan. Du älskade honom tusen gånger mer än mig,
och när han lärt sig tala, talade du endast med
honom. Men nu är jag borta och förlåter — om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
