- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
69

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

svaghet, han måste hålla ihop sitt hem i ära och
anständighet för barnets skull. Hans förbindelse med
Clementine skadade knappast någon och minst henne
själv, hon hade säkert andra också, hon var
uppfostrad i yrket, hon skulle inte kunna undvara den
extra förtjänsten och hon hade naturliga anlag. Men
hustruns förbindelse gjorde allting omöjligt bara för
det han fått veta den. Om han hållits i okunnighet
om den skulle den praktiskt taget ha varit
betydelselös, den också. Men nu hade han ju fått veta — dock,
det rådde hon för, hon hade väl ändå kunnat stämt
möte ute — eller hos honom. Å, det var hans fel,
tydligen hade han kommit på en tid när hon icke
ville. Och så var hon likväl icke sämre än han själv
— men de praktiska följderna hade blivit helt andra.
Livet var oändligt invecklat och svårt — och
meningslöst.

Han drack wiskyn i små oblandade portioner, de
sex första glasen förtärde han omedelbart på
varandra. Sedan tog han det långsammare, fylld på en
gång av kroppslig hetta och själsligt lugn. Kinderna
purprades och han förnam de dovt bultande pulsarna
i halsen obehagligt hastiga. Han gjorde nervöst ett
slag genom kaféet för att se om några bekanta
funnos i matsalen, men i dörren hejdade han sig. Han
hade plötsligt sett sig själv i en spegel mellan de
bägge fönstren. Vem var det ? En långväxt, välklädd
man med något av halv full slusk över sig, med håret
nero ver pannan och ett ansikte fyllt av oro — nej,
kanske rädsla. Ja, clet fanns någonting krypskyggt
över hans figur, kurade han inte med axlarna? En
gubbe, en gubbe med två hakor, med halvöppen mun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free