- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
166

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

honom, men barnen älskade honom och han stod högt
i kurs hos föräldrarna för sitt nit. Hans liv flöt fram
stilla och lugnt, med mycket arbete och i stor
tystnad.

Någon gång hände det att en eller annan av de
andra lärarna hälsade på honom och liksom
beundrade hans kyffe till bostad, hans slitna gångkläder
och sutto i hans hårda furusoffa. Då talade man
om skolfrågor och drack kaffe, och Blom var den som
talade minst. Han kände sig olärd, okunnig och
underlägsen, men om han märkte översitteri kom
det en hård glans i ögonen. Han stoppade sin enkla
femtio-öres tobakspipa och teg. Om han blev bjuden
på en cigarr drog han bara några bloss på den,
varefter han försiktigt gömde undan den. Det var
som om han blygts att försöka verka herre, det
passade honom blott att röka karvtobak. Han var av
den gamla stammen, han hade slitit och slagit sig
igenom mycket elände, tiden hade gått honom förbi.
Men under lektionstimmarna arbetade han,
förmanade, pluggade vett i barnen och höll sträng
ordning. Ingen annan lärare i socknen lärde barnen mer
än han. Men han var så omöjlig till allt sällskapsliv,
så socialt obildad, tyckte de, och så sträv.

Under de senare åren var han mycket sjuklig,
vilket dock inte förtog hans arbetsiver. Han tycktes
blott bli febrilare i sitt kall, nervösare, han slet tills
han höll på att stupa, och under en dylik tung
arbetsdag hände något besynnerligt. Det var fram i april,
och han hade en skarp hosta, som han ej lyckades få
bukt med. Dagen var solig mellan skurarna av
dansande snö, och luften i skolsalen var het och torr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free