- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
309

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Vi sutto framför elden i den gamla timmerkojan
vid Parrs Creek och vi hade druckit något och rökt
mycket. Vi hade mat i överflöd. Utanför väggarna
dundrade vinden, som tjutit över Po-gon-vi-se-be,
innan den nått vår lugna vrå mellan sandåsarna.
Frederick satt och tuggade och sög på sin tobak,
spottande hela massor av saliv över sina egna skor,
och talade:

— Det ska jag säja er, att den natten var inte
något hästskoparti, fast jag då varit med när dom
gjort ringers kring halsarna på varandra på tre
meters avstånd, nej, den natten var ovanligt livlig. Vi
låg oppe i Saskatchewan och sköt på älgarna och
lemmarna, allt eftersom det passade, bara för att
ha något att göra, och vi slog läger vid Little Lake
och lykt jagade där ikring. Det var en natt vi hörde
coyoterna morra, dom där små vargarna, ni vet, som
kan bli så fördömt hungriga ibland, fast dom annars
inte just bits i första taget. Laban, kanadensaren,
sa, att vi skulle paddla ut det fortaste vi kunde på
sjön till Kopparholmen och lägga oss där, men vi
hann inte. Det bästa är ju att tända opp eld, men
vi hann inte det heller, och så ställde vi oss med
ryggarna ihop och lyktorna vända utåt, åt två håll,
och gevären färdiga, och det var beckmörkt och
blåste litet, och ibland tyckte vi dom var alldeles
inpå, och dessemellan tyckte vi att dom grälade och
tjöt och gläfste på andra sidan viken, och när vi
försökte gå en bit, så hörde vi dorn närmare, och
då stod vi stilla igen, och på det viset flyttade vi
oss in längre i skogen, där det fanns torra kvistar
och Laban hittade en näver och satte eld på den och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free