- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
348

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

sätter mig på en trädstam och tittar på odjuret. Jag
hinner knappt se de väldiga bokstäverna G. N. på
loket, innan lyxvagnarna rusa förbi mig som onda
andar. Deras väggar av glas lysa upp ödemarken
med all himlens härlighet, och säkert sitter där
mången trött tvålagent med hustru och tre rum i
Duluth eller Chicago och glädes, att han slipper
fot-vandra i dessa trakter. Det prasslar i snåren bakom
mig, någon liten mård, som jagat råttor i natt på
järnvägsbanken — de vimla vid varje stentrumma
mellan träsken, där banan slagit bro — tar nu några
skutt bakåt för att begrunda Great Northern Limited.

Och så slå vi läger igen. Min "rumskamrat" kan
konsten att koka mat i ödemarken, bara han som
nu hittat någon som kan köpa råvaran i
sågverks-samhällena och bära den åt honom. Han hoppar på
en grov krycka av järnek, som han snickrat själv.
Han är svensk, och han förtvivlar aldrig.
Svenskarna är ett duktigt folk, var man än träffar dem.
Aldrig får man av dem samma intryck av löst pack,
hur fattiga och hemlösa de än äro, som av italienare,
fransmän och gärna tyskar i samma belägenhet, fast
tyskarna äro packet som man aldrig eller sällan
hittar trasigt, hellre med fickorna fulla av handelskram
och skenet av gentleman över den flottiga habiten.

Min kamrat hade för närvarande inga andra
önskningar i denna värld än ett bra och snyggt
konstgjort ben, så att han skulle slippa kryckan. Det fanns
i Aitkin, men dom var så hutlöst dyra, och Kalle
Larssons pengar var hopplöst slut. Bara han fick
ihop till ett ben, skulle han starta en frukthandel i
S :t Paul och bli rik. Det fanns ingenting som ford-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free