Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt oss nu vara riktigt goda vänner!» sade herrn
och skrattade. »Slå mig i handen!»
Min högra hand omslöts af min moders vänstra,
och därför räckte jag honom den andra.
»Det är inte rätta handen ,Pavy», sade han och
skrattade äter. ?
Min mor drog fram min högra hand, men jag
hade ju mina skäl att icke räcka honom den, och
jag gjorde det inte heller. Jag gaf honom den andra,
och han skakade den duktigt och sade, att jag var
en rask gosse, och så gick han.
Jag ser honom än, när han vände sig om nere
i trädgården och gaf oss en sista blick med sina
olycksbådande svarta ögon, innan vi stängde porten.
Peggotty, som icke sagt ett ord eller rört ett
finger, sköt genast för regeln och bommen, och så
gingo vi alla tre in i hvardagsrummet. Mot vanan
gick inte min mor och satte sig i länstolen framför
elden utan stannade kvar i rummets motsatta ände,
där hon satte sig att småsjunga för sig själf.
»Jag hoppas frun haft trefligt i kväll», sade
Peggotty, som stod stel som en pinne midt på golfvet
med en ljusstake i handen.
»Tack skall du ha, Peggotty», svarade min mor
helt gladt, »jag har haft alldeles ovanligt trefligt.»
»För ombytes skull kan det vara roligt att råka
en främling ibland», inföll Peggotty.
»Jag det har du verkligen bra rätt i», svarade
min mor.
Då Peggotty fortfarande stod orörlig midt i
rummet, och min mor började sjunga igen, somnade jag
ehuru icke så djupt, att jag ej hörde rösterna, fastän
jag inte hörde hvad som sades. Då jag till hälften
vaknade från denna otrefliga slummer, fann jag både
Peggotty och min mor i tårar och ifrigt samtalande.
»Inte skulle mr. Copperfield ha tyckt om en
sådan som den där», sade Peggotty. »Se det säger jag,
och det kan jag svära på.»
»Store Gud», utbrast min mor, »jag tror du vill
göra mig tokig. Har väl någonsin en stackars flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
