Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
klor, gick jag kort före solnedgången darrande
därifrån, hungrigare och törstigare än jag någonsin varit.
Mien mot en utgift af tre pence var jag snart fullt
återställd, och som humöret nu blifvit bättre,
tillryggalade jag sju mil den aftonen.
Mitt hviloläger fann jag äfven den natten under
en höstack, d,är jag sof lugnt, sedan jag tvättat mina
sårade fötter i en bäck och skött om blåsorna så
så godt jag kunnat med några kylande blad. Då
jag följande morgon åter kom ut på vägen, fann jag,
att den ledde genom en mängd humlegårdar och
fruktträdgårdar. Det var så pass sent på året, att dej
mogna äpplena lyste röda, och på några ställen hade
humleplockningen redan börjat. Jag fann det hela
obeskrifligt vackert och beslöt att den natten sofva
bland humlen. Jag tänkte mig, att de långa
perspektiven af humlestörar, klädda med behagliga rankor,
skulle verka som ett riktigt angenämt sällskap.
Landstrykarne voro värre än någonsin den dagen
och ingåfvo mig en rädsla, som jag aldrig glömmer.
Några vioro riktigt hemska banditer, som stirrade på
mig, då jag gick förbi dem och som ibland ropade
efter mig att komma tillbaka, ty de ville tala med
mig. Sprang jag då min väg, kastade de stenar
efter mig. Särskildt minns jag en ung slyngel —
kittelflickare att döma af väskan och kolpannan — som
hade en kvinna med sig och som vände sig om och
gloidde på mig samt röt så strängt åt mig att komma
tillbaka, att jag stannade och såg mig om.
»Du skall komma när man ropar på dig», skrek
kittelflickaren, »annars fläker jag upp dig så lång
du är.»
Jag ansåg det bäst att gå tillbaka. Då jag vände
om och försökte att med mina miner blidka
kittelflickaren, märkte jag, att kvinnan hade ett blått öga.
»Hvart ämnar du dig ?» frågade kittelflickaren och
högg med sin sotiga hand tag i mitt skjortbröst.
»Jag är på väg till Dover», sade jag.
»Hvarifrån kommer du ? frågade kittelflickaren och
tog ett fastare grepp i min skjorta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
