Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Någon uppenbarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
min resa. Fyra sidor fulla af osammanhängande
begynnelser på utropssatser, som aldrig fingo något slut,
om man undantar plumparna, lyckades icke bibringa
henne »någon synnerlig lättnad. Men för mig voro
plumparna mer uttrycksfulla än de mest vältaliga ord,
ty de bevisade, att Peggotty fällt tårar öfver
papperet, och hvad kunde jag mer begära ?
Utan synnerlig svårighet fattade jag, att hon ännu
icke kunde tänka riktigt vänligt om min tant.
Uppmaningen därtill var af för färskt datum i förhållande
till den fördom, hon så länge hyst. Man kunde aldrig
veta, hurudan en människa var, skref hon, men att
tänka sig att miss Betsey var så helt annorlunda än,
man föreställt sig, var i sanning en moral — det
ordet begagnade hon. Påtagligen var hon alltjämt rädd
för miss Betsey, ty det var i tvekande ordalag hon
bad lom sin tacksamma och ödmjuka hälsning till
henne; och hon var nog på sitt sätt rädd äfven för
mig och ansåg det visst ganska troligt, att jag snart
skulle rymma min väg igen, det sluter jag mig till
af hennes upprepade antydningar om, att respengar
till Yarmouth stode att få när som helst.
En underrättelse meddelade hon mig, som tog
mig ganska djupt, och den var, att det varit
auktion på möblerna i vårt gamla hem, att mr. och miss
Murdstone afflyttat, och att huset stod stängdt samt
utbjöds till hyra eller salu. Gud skall veta, att jag
inte hade någon del i det, när de bodde där, men
det smärtade mig att veta det kära gamla hemmet
alldeles öfvergifvet, tänka att ogräset frodades i
trädgården och att de fallna lofven lågo i täta, våta lager
på gångarna. Jag föreställde mig, hur vinterstormarna
skulle tjuta kring knutarna, hur regnet skulle piska
på fönstren och hur månen skulle forma spöken på
väggarna i de tomma rummen, natten igenom
be-spejande deras ödslighet. Återigen tänkte jag på
grafven under trädet på kyrkogården, och det föreföll
mig som om äfven det gamla huset dött, och som om
allt som stod i sammanhang med mina föräldrar
vissnat och förbleknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
