Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
ja, jag går så långt, att jag kallar det nyckfull själf»»,
sade mr. Omer, »visste inte rätt hvad hon ville —
litet bortskämd och kunde inte i början riktigt lägga
band på sig. Något värre har man aldrig sagt om
henne, Minnie?»
»Nej, far», sade mrs. Joram, »jag tror det är det
värsta man sagt.»
»Och när hon tog plats som sällskap åt en kinkig
gammal fru», sade mr. Omer, »kommo de inte rätt
öfverens, och hon stannade inte kvar. Till sist kom
hon hit för att lära sig yrket på tre år. Nära två år
ha gått, och en snällare flicka än hon varit får man
leta efter. Arbetar som sju, är det inte sant Minnie ?»
»Jo, far», sade Minnie, »jag vill visst inte
förneka hennes förtjänster.»
»Det gör du rätt i», sade mr. Omer. »Och nu
min unga herre», tillade han efter att än några
ögonblick ha gnidit sig på hakan, »på det ni inte må
tycka, att jag är lika långrandig i talet som kort i
andhämtningen, tror jag verkligen att jag sagt allt.»
Som de talat med dämpad röst, då det blef fråga
om Em’ly, antog jag, att hon fanns i närheten. Då
jag frågade, om detta var händelsen, nickade mr.
Omer och pekade åt dörren till bodkammaren. Min
anhållan att få titta ditin besvarades med full tillåtelse,
och genom rutan såg jag henne sitta vid sitt arbete,
Jag fann henne obeskrifligt täck och söt, och jag
kände väl igen de klara blå ögonen, som blickat
in i mitt barnsliga hjärta, då hon nu leende
betraktade ett annat af Minnies barn, som lekte i
hennes närhet. Det låg tillräcklig egenvilja i hennes
vackra ansikte att rättfärdiga hvad jag nyss hört,
mycket af den nyckfulla skälmskheten gömde sig där,
men allt i hennes intagande uttryck tydde dock på
godhet och lycka, och hon tycktes ha kommit in
på en god och lycklig väg.
Melodien från andra sidan gården, som aldrig
tyckts vilja upphöra — tyvärr den melodi, som aldrig
upphör — fortfor hela tiden att ljuda sakta och
takt-mässigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
