Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ;
annan blomma, och jag stannade och beundrade
samma blommor som Dora, och Dora skrattade och
lyfte lekfullt upp den lilla hunden för att låta honom
lukta på dem, och om inte vi alla tre voro försatta
i ett sagoland, så nog vet jag, att jag var det.
Doften af ett geraniumblad försätter mig än i dag
i ett tillstånd af halft komisk, halft allvarsam förvåning
öfver den förändring jag så hastigt undergått, och jag
tycker mig se en halmhatt med blåa band, en massa
lockar och en liten hund, som lyftes upp af två
spensliga armar mot en sluttande; vägg af blommor och
gröna blad.
Miss Murdstone hade varit ute och sökt efter
oss. Hon fann oss här och räckte Dora sin
motbjudande kind, hvars skrynklor voro fulla af puder.
Och så drog hon Doras arm under sin och marscherade
i begrafningstakt in med oss till frukosten.
Huru många koppar te jag drack för att Dora
slog i dem, vet jag inte, men nog minns jag, att jag
satt och sväljde te tills hela mitt nervsystem gått
öfver bord, i händelse jag haft något sådant den
tiden. Kort därefter gingo vi i kyrkan. Miss
Murdstone satt mellan Dora och mig i bänken, men jag
hörde henne sjunga, och hela församlingen dunstade
bort. Så hölls predikan — naturligtvis om Dora —
och jag fruktar, att det är allt hvad jag minns af
gudstjänsten.
Vi hade en stillsam dag. Intet främmande, en
promenad, familjemiddag klockan fyra, och på
aftonen bläddrade vi i böcker och sågo på gravyrer,
under det att miss Murdstone satt med en postilla
framför sig och med ögat på oss, träget vaktande.
Föga anade mr. Spenlow, då han efter middagen
satt midt emot mig med en näsduk kastad öfver
hufvudet, hur innerligt jag i fantasien omfamnade honom
som hans blifvande svärson. Föga anade han, då
jag på kvällen tog godnatt af honom, att han nyss
gifvit mig sitt samtycke till min förlofning med Dora
(och att jag nedkallade välsignelser öfver hans
hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
