Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XL. Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
samt och försiktigt fram en liten pappersbunt,
innehållande två eller tre bref, som han lade på bordet.
»Det första af de här kom», sade han och
letade ut ett bland de öfriga, »innan jag varit borta
en vecka. Det innehöll en femtiopundsedel i ett
bref-pappersark, adresseradt till mig och instucket under
dörren, sedan det blifvit mörkt. Hon hade sökt
förställa sin stil, men nog kände jag igen den alltid.»
Han vek åter tåligt och omsorgsfullt ihop sedeln
i alldeles samma form som förut och lade den å
sido.
»Det Jxär kom till mrs. Gummidge», sade han
och öppnade ett annat kuvert, »för två eller tre
månader sen.» Efter att ha betraktat det några ögonblick,
räckte han det till mig och sade helt sakta: »Var
sä god och läs det, sir.»
Jag läste som följer:
hur skall ni känna det, när ni ser denna skrift
och vet, alt den kommer från min syndiga hand! Men
försök, försök — inte för min skull utan för morbrors
godhets skull att låta ert hjärta vekna mot mig, bara
en liten, liten stund. Försök, o, jag ber er därom, att
ha litet miskund med en stackars olycklig flicka och
skrifva på en papperslapp och säga mig om han är
irisk och hvad han sade om mig, innan ni upphörde att
nånsin nämna mig i er krets — och om det ibland om
kvallarna vid den tid, då jag brukade komma hem, ser
ut som om han tänkte på den som han en gång älskade
så ömt. O, mitt hjärta vill brista när jag tänker på
det. Jag faller på knä för er och tigger och ber er att
inte döma mig så hårdt som jag förtjänar — som
jag-så väl, så väl zet, att jag förtjänar — utan vara så
snäll och god och skrifva litet om honom och skicka mig
det. Ni behöfver inte kalla mig ’lilla , inte heller det
namn jag vanärat. men o, låt beveka er af min ångest
och ha så pass mycket barmhärtighet med mig, att ni
skrifver ett ord till mig om morbror, som jag aldrig, aldrig
mer här i världen får skåda med mina ögon l
Om så är, ni kära vän, att ert hjärta är hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
