Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
utom Jips pagod, som ständigt stod i vägen. Vid
ifrågavarande tillfälle satt Traddles så inklämd mellan
pagoden och gitarrfodralet, Doras blomstermålning
och mitt skrifbord, att jag verkligen befarade, att
han icke skulle komma åt att begagna knif och gaffel,
men med sitt vanliga goda lynne försäkrade han,
att här var »oceaner af utrymme, Copperfield! Jagj
försäkrar dig, oceaner!»
Ännu ett hade jag kunnat önska, och det var,
att Jip icke haft tillåtelse att spatsera omkring på
bordduken under middagen. Jag började anse, att
de icke var förenligt med god ordning, äfven om
han icke stuckit tassen i saltkaret eller smörsåsen.
Vid detta tillfälle tycktes han ha fått för sig, att han
var. tillstädes enkom för att skrämma Traddles, och han
skällde på min gamla vän och gjorde sådana små
ihärdiga anlopp mot hans tallrik, att det med sanning
kan sägas, att han lade beslag på konversationen.
Som jag emellertid visste, hur ömhjärtad min lilla
Dora var och hur känslig för allt klander, som
drabbade hennes favorit, gjorde jag inga invändningar.
Af samma skäl sade jag ingenting om tallrikarna, som
skräpade på golfvet, ej heller om bordställen, som
voro rankiga och sågo ut som om de varit på tre
kvart, ej heller om att Traddles ytterligare blockerades
af de kringskickade grönsakskarotterna och
tillbringar ne. Jag kunde dock icke låta bli att i all stillhet
undra, då jag betraktade den framför mig stående;
fårsteken innan jag skar i den, hur det kom sig,
att våra stekar alltid voro så konstigt formade, och
om vår slaktare hade gjort upp kontrakt om alla
vanskapliga får, som kommo till världen. Men dessa
reflexioner behöll jag för mig själf.
»Hvad har du på det där fatet, min ängel ?» sade
jag till Dora.
Jag hade inte kunnat begripa, hvarför Dora gjort
de mest intagande miner åt mig, som om hon velat
kyssa mig.
»Ostron, min vän», svarade Dora blygt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
