Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LI. Början af en längre resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
tala med mig. Han bom och mötte mig halfvägs på
trädgårdsgången, då jag gick åt grinden till, och
enligt sin vana tog han af sig hatten, då han fick se
min tant, som han hyste den allra största aktning för.
Jag hade talat om för henne allt som händt den
föregående dagen. Utan att säga ett ord gick hon
med hjärtlig min emot honom, skakade hand med
honom och klappade honom på armen. Detta gjorde
hon så uttrycksfullt, att alla ord voro öfverflödiga.
Mr. Peggotty förstod henne så väl, som om hon sagt
tusen.
»Nu går jag in, TroU, sade min tant, »och ser
efter Lilla Blomma, som väl snart vill stiga upp.»
»Det är väl inte för att jag kbm, vill jag hoppas?»
sade mr. Peggotty. »Om jag inte är alltför vriden i
dag, så tycker jag mig finna, att det är för min skull
ni tänker lämna oss, eller hur ?»
»Det är visst något ni har att säga, min kära
vän», svarade min tant, »och jag tror därför det är
bäst, att jag går in.»
»Tvärtom, madame», sade mr. Peggotty, »skulle jag
anse det för en godhet, om ni stannade här, så vida
ni står ut med mitt prat.»
»Sä|ger ni det ?» sade min tant med ordkarg
vänlighet. »Då stannar jag väl, då.»
Och så lade hon sin arm i mr. Peggottys och
förde honom till en tät löfsal längst ned i trädgården,
där hon satte sig på en bänk, och jag slog mig ned
bredvid henne. Det fanns plats äfven för mr.
Peggotty, men han föredrog att stå, med handen stödd
mot det lilla trädgårdsbordet. Då han stod där en
stund loch såg på sin mössa, innan han började tala,
kunde jag inte undgå att lägga märke till den kraft
och karaktärsstyrka, som funno uttryck i denna
senfulla hand, och hvad den var för en god och pålitlig
kamrat till hans redliga panna och järngråa hår.
»I går afton», började mr. Peggotty och lyfte sina
öjglon till våra, »förde jag mitt älskade barn till min
boning, där jag länge väntat henne och beredt mig
till att ta emot henne. Det dröjde i flera timmar in-
57. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
